Hem » Hjärnhälsa » Mäta hjärnaktivitet

Mäta hjärnaktivitet

Att kunna mäta hjärnaktivitet har länge fascinerat människor och tekniken har gjort stora framsteg som gör att vi kan se mer och mer. Hjärnans aktivitet går att mäta på lite olika sätt och det är det vi går igenom här.

När vi pratar om att kunna se och mäta hjärnaktiviteten är det funktionell avbildning vi menar. Det är alltså inte en klassisk hjärnröntgen som visar strukturellt hur hjärnan ser ut.

mäter hjärnaktivitet med elektroder på huvudet

Funktionell hjärnavbildning visar med bra upplösning vilka delar av hjärnan som är aktiv och hur aktiv den är. Det går att kombinera flera av mätteknikerna med olika uppgifter som ska utföras och då se vad som händer med aktiviteten i hjärnan.

Olika metoder för avbildning av hjärnaktivitet

Magnetresonanstomografi (MRT) är en av de mest använda metoderna för strukturell avbildning. Denna teknik utnyttjar kraftfulla magneter och radiokomponenter för att skapa detaljerade bilder av hjärnans struktur. Funktionell magnetresonanstomografi (fMRT) tar detta ett steg längre genom att mäta hjärnaktivitet i realtid.

magnetrontgen kan mäta hjärnans aktivitet i så kallad fMRI

Elektroencefalografi (EEG) är en annan metod, där elektroder fästs på skalpen för att mäta hjärnans elektriska aktivitet. EEG är särskilt användbart för att studera hjärnans aktivitet över tid, exempelvis vid sömnstudier eller för att upptäcka epileptiska anfall.

Positronemissionstomografi (PET) och Single Photon Emission Computed Tomography (SPECT) är två andra tekniker. Dessa använder radioaktiva isotoper för att avbilda hjärnans funktion och metabolism. De är särskilt användbara för att undersöka blodflödet och metabolismen i hjärnvävnad.

Nära-infraröd spektroskopi (NIRS) är en mindre invasiv metod. NIRS använder infrarött ljus för att mäta hjärnans blodflöde och syrenivåer, vilket ger insikter om hjärnans aktivitet. Tekniken kallas ibland också för fNIRS för att tydligare beskriva att det är en funktionell metod.

fNIRS är en relativt billig teknik och det finns faktiskt möjlighet att köpa för privat bruk, genom exempelvis svenska Mendi Innovations uppfinning.

Till slut är det värt att nämna magnetoencefalografi (MEG). Denna avancerade teknik mäter de mycket små magnetfält som skapas av hjärnans elektriska aktivitet. MEG är särskilt användbart för att kartlägga hjärnans aktivitet med mycket hög tidsupplösning.

Varje metod har sina fördelar och begränsningar, och valet av metod beror ofta på forskningsfrågan. Genom att kombinera olika tekniker kan forskare få en mer heltäckande bild av hjärnans komplexa funktioner.

TeknikStyrkorSvagheter
MRTHög upplösning, detaljerad strukturell bildIngen direkt mätning av hjärnaktivitet
fMRTMäter hjärnaktivitet i realtid, hög rumslig upplösningKräver stillhet, dyr
EEGBra för långtidsstudier, mäter elektrisk aktivitet direktLåg rumslig upplösning, känslig för störningar
PET/SPECTMäter blodflöde och metabolism, bra för funktionell bildInvasiv (radioaktiva isotoper), mindre rumslig upplösning.
NIRSMindre invasiv, mäter blodflöde och syrenivåerBegränsad penetrationsdjup, påverkas av hår
MEGHög tidsupplösning, mäter magnetfält från elektrisk aktivitet.Dyr, kräver specialutrustning
Styrkor och svagheter hos vanliga hjärnavbildningstekniker

Mätning av hjärnans aktivitet i olika sammanhang

Mätning av hjärnaktivitet erbjuder värdefulla insikter inom många områden. För det första spelar sådan mätning en avgörande roll inom medicinsk diagnos och behandling.

Neurologiska tillstånd som epilepsi och Alzheimers sjukdom kan identifieras och övervakas mer effektivt. Genom att mäta hjärnaktiviteten kan läkare upptäcka avvikelser i hjärnans funktion, vilket är avgörande för tidig diagnos och utveckling av individuellt anpassade behandlingsplaner.

För det andra används mätning av hjärnaktivitet inom kognitiv forskning. Genom att studera hur hjärnan reagerar på olika stimuli kan forskare förstå mer om kognitiva processer som minne, lärande och beslutsfattande.

Denna forskning har viktiga tillämpningar inom utbildning och psykologi och kan leda till förbättrade inlärningstekniker och behandlingsstrategier för kognitiva störningar.

Slutligen är mätning av hjärnaktivitet nyckeln till framsteg inom Brain-Computer Interfaces (BCI). Denna teknologi översätter hjärnaktivitet till datorstyrda signaler och kan revolutionera livet för personer med rörelsehinder.

Till exempel kan personer som är helt förlamade eller lider av svåra motoriska störningar kommunicera eller styra rullstolar enbart genom hjärnaktivitet, vilket ökar deras självständighet och livskvalitet.

Teknikerna kan också tänkas användas för att utöka och förbättra våra kognitiva förmågor med hjärnimplantat.