Stanford-Binet Intelligence Scale är ett test av kognitiv förmåga som används för att mäta en persons allmänna intelligensnivå. Det var en av de första intelligensskalor som utvecklades och har genomgått flera revisioner sedan den först introducerades i början av 1900-talet.
Den ursprungliga Binet-Simon-skalan skapades av den franska psykologen Alfred Binet och hans kollega Théodore Simon i syfte att identifiera skolbarn i Frankrike som behövde särskild utbildning.
Den amerikanske psykologen Lewis Terman vid Stanford University anpassade och reviderade skalan för amerikanska förhållanden, och denna version blev känd som Stanford-Binet Intelligence Scale. Terman introducerade även begreppet ”Intelligence Quotient” (IQ), som ursprungligen var kvoten av en persons mentala ålder och kronologiska ålder, multiplicerat med 100.
Uppdaterade versioner av Stanford-Binet-skalan
Stanford-Binet-skalan har genomgått flera uppdateringar och revisioner genom åren för att förbättra dess reliabilitet och validitet. De moderna versionerna av testet är utformade för att mäta en rad olika kognitiva färdigheter, inklusive kunskap, arbetsminne, resonemang och problemlösning. Resultaten används ofta i en rad olika kontexter, inklusive skolplacering, anställningsbedömningar och klinisk diagnostik.
Det är värt att notera att medan IQ-tester som Stanford-Binet är användbara verktyg för att bedöma kognitiva förmågor, är de inte ofelbara mått på en individs alla färdigheter, talanger eller potential. Dessutom har användningen av olika IQ-tester för vissa ändamål, som till exempel anställningsselektion eller skolplacering, kritiserats för potentiell kulturell snedvridning och andra begränsningar.
